Sportchefen om J18

Inlagd: 26 mars 2014, kl 15:48

Dagen efter den första åttondelsfinalen mot Västerås satte jag mig ner och reflekterade och skrev ner lite av mina tankar runt J18-laget, glad och upprymd över en ruggigt skön 2-0 seger.

Men det jag kom fram till och skrev ner var inte till följd av något lyckorus efter den starka och imponerande segern. Jag har varit med tillräckligt länge för att inte flyga iväg och korka upp champagnen efter enstaka segrar, lika lite som jag totalt gräver ner mig efter tunga förluster. Vinster och förluster kommer och går.
Vi vet idag att den imponerade 2-0 segern följdes av två knappa och riktigt jobbiga förluster och säsongen tog hastigt och mindre lustigt slut. Mina tankar och känslor runt detta J18-lag är dock fortfarande desamma som dagen efter segern på Stockan.
Det jag landade i var att jag tycker att grabbarna i årets upplaga av J18 är en så oerhört bra symbol för vad jag vill att SDE ska stå för och sträva efter.
Under mina sex år i SDE har vi haft ett liknande scenario inför varje J18-säsong. Några av ”topparna” i U16-kullen väljer att lämna SDE för något hockeygymnasium och det infinner sig en viss oro, inte minst bland föräldrarna, hos de som är kvar. Hur ska vi få ihop ett slagkraftigt lag nu när de ”bästa” spelarna inte är kvar? Jag kan till viss del förstå oron. Man står inför en helt ny situation med nya förutsättningar och det innebär ofta en ovisshet. Men varken jag eller tränarna (Jocke och Oscar) har känt samma oro. Vi har haft och har en övertygelse om att det kommer bli bra till slut så länge man har LUSTEN, motivationen och karaktären att jobba hårt för att bli bättre och nå sina mål.
Vi vet att när någon eller några försvinner så kommer andra att kliva fram och ta deras plats. Spelare som varit lite bortglömda och som tidigare legat lite i bakvattnet av ”topparna” får nu möjligheten att kliva in i nya och större roller. Varje år ser vi spelare i J18 som gör enorma individuella framsteg när dom väl vuxit in i den nya lite tuffare miljön som innebär en större träningsdos och en tydligare kravbild.
Samma sak gäller för LAGET. Under hösten när mycket är nytt och spelare ska växa in i nya kostymer brukar det gå lite upp och ned. Men efter varje säsong som jag upplevt i SDE har vi när vi summerat säsongen kunna konstatera att J18 verksamheten landat på ett bra sätt, såväl kollektivt som individuellt. Resultatmässigt har laget antingen lyckats kvalificera sig till Allsvenskan eller varit och nosat på en plats i Topp 5 placering i östra regionen. Vid några tillfällen, som i år, har laget vunnit fortsättningsserien och på det sättet kvalificerat sig för SM-slutspelet.
Men det viktigaste ur ett lagperspektiv är hur vi varje år lyckats få laget att växa under säsongen för att i slutet av säsongen spela sin bästa ishockey.
Årets J18-lag är kanske det bästa exemplet under mina sex år och Jockes fem år i SDE. Det här gänget har verkligen förstått innebörden av att vara en del i ett LAG. Man har ställt krav på varandra, de har stöttat varandra och dom har TILLSAMMANS växt som grupp och som individer.
Den tredje och avgörande matchen mot Almtuna i 16-delsfinalen samt den första matchen mot Västerås är kanske de två bästa matcherna jag sett ett SDE J18-lag spela. Inte främst för alla de vackra tekniska finesserna och klapp-klappspel de bjöd på, utan mer för den arbetsmoral och ödmjukhet laget visade upp. Alla var med på båten och alla gick in och gjorde allt för LAGET. Man backcheckade stenhårt i alla lägen, man gav varandra understöd, man tacklade, man drev på mål och stod upp framför eget mål. Kort och gott; gjorde det jäkligt jobbigt för motståndarna.
Mitt i allt det här hårda jobbet såg jag också ett helt koppel spelare som gjort enorma individuella framsteg under säsongen och som idag sprudlar av självförtroende.
Jag kom på mig själv med ett leende på läpparna. Inte för vad resultattavlan visade utan för vad jag såg på isen. Jag såg så många spelare som aldrig var några pojkstjärnor, spelare som fått ”gå den långa vägen” och som nu börjat få bitarna på plats.
Det tar TID att bli bra i en komplex sport som ishockey. I SDE får man TID.
Avslutningsvis; hatten av för Jocke och Oscar som gjort ett hästjobb i sina roller som tränare och inte minst för killarna som varje dag kommit till Stockan med en enorm mängd motivation och energi. Ni har gjort en grym insats! TILLSAMMANS.
Daniel Broberg


Tillbaka
Meny
Tjäna pengar
Lag i föreningen
Egna sidor
Länkar
Tjäna pengar-katalogen
Sponsorer




E-postlista


Meddela mig vid...
Gästboksinlägg
Utskick
Nyhet
Resultat

Information
Senast uppdaterad
2017-05-31
Besökare
477863
Genereringstid
0,0313 sekunder