MODO Cup 2011 (U16)

Sista plats, fem förluster. Borde vi ha lämnat återbud?

Nej, det tycker jag inte. Resultatmässigt hade vi förstås önskat och med fog trott på en lite mer framskjuten placering. Men icke. Det är, trots sistaplatsen, enormt nyttigt för våra spelare (och ledare) att vara med på den här högsta U16-nivån, det gäller inte minst våra sex U15-spelare som för övrigt gjorde mycket bra ifrån sig. Att spela mot de i nuläget allra bästa lagen och möte de i nuläget skickligaste individerna ger värdefulla erfarenheter och insikter inför framtiden (och fina minnen förstås). Det är också bra för vår klubb att, som vi fått göra denna säsong, få synas i både Tibro Trophy och Modo Cup, de mest anrika och prestigefyllda U16 cuperna. Vi får ”cred” för verksamheten och för individen - spelaren - är det naturligtvis en möjlighet att visa upp sig, inte minst för ”storklubbar” och hockeygymnasier.

Resultmässigt gick det som sagt inte bra men spelmässigt var det inte lika dystert. I den inledande matchen mot Björklöven, som ligger 2:a i U16 Elit Norra, vann vi skotten men resultattavlan visade ändå 0-4 efter slutsignalen (sista målet i tom kasse). Mot Nacka, som håller en ännu högre nivå än Björklöven, tog vi välförtjänt ledningen med 1-0 men orkade inte hålla den. Matchen slutade 1-3, inte mycket att säga om. Nacka kom femma i cupen. Även i tredje matchen mot kontringsstarka Kärpät från Finland, inledde vi övertygande. Som videon visar ägde vi matchen, till att börja med. Sedan blev det spel 4-4 och då gjorde Kärpät 2 mål inom loppet av några minuter. Sedan var det ridå ner. Första perioden slutade 5-0 till finnarna. I paus satte vi målsättningen att vinna andra perioden, men den slutade ”bara” oavgjort 1-1. Kärpät slutade sexa i cupen. Sista gruppspelsmatchen mot Kiruna, som besegrade Björklöven i gruppspelet (1-0) och sedan Huddinge (4-1) i placeringsmatchen. Återigen en mycket fin start av oss. Vi var det klart bättre laget under hela första perioden som vi vann med 1-0. I början av andra fortsatte vi att övertyga och vi utökade ledningen till 2-0 på ett för oss lite tursamt sätt. Sedan blev det flera besök i utvisningsbåset och några ödesdigra misstag och plötsligt hade Kiruna, som slutade nia i cupen, vänt matchen från 0-2 till 3-2. Vi var nära men lyckades inte kvittera i spel 6-5 på slutet. I vår sista match mot Timrå var det jämnt hela vägen. Domartrion hade, till båda lagens stora missnöje, tyvärr noll koll och matchen, som vi förlorade med 0-1, slutade med en rejäl holmgång med många spelare inblandade.

Så här i efterhand kan vi konstatera att vi, lika väl som Kiruna, hade kunnat nå en 9-10 plats utan att vi hade behövt göra det omöjliga möjligt. Nu blev det inte så och går inte heller att göra så mycket åt. Det är i vilket fall nutid och framtid som är mer intressant. Vi vet ju vad som måste förbättras avsevärt. Det är bl a målskyttet . Det går naturligtvis att träna på.

I övrigt har både Tibro och Modo cupen bidragit till att svetsa gamla och nya spelare samman. Det har med tanke på resultaten varit en tuff mental resa som gjort spelarna och laget starkare inför kommande prövningar. Nu gäller det att försöka få tillbaka en vinnande känsla och det förtjänta flyt som kännetecknar lag i medvind. Det kan vi få om varje spelare gör 100 procent på träning. Som man tränar spelar man är en evig sanning.

Gott slut och god fortsättning på det nya hockeyåret.

JK – den gamle indianen