Pjärsans (aka KK) Krönika

Efter påtryckningar av gamla Solitairespelare som prenumererade på den gamla medlemstidningen ?Grillen Magazine? kommer här en krönika från en gammal skribent.

Reseskildring La Grave, Sydfranska Alperna mars 2007.

Lördag 10/3

Undertecknad som denna säsong jobbar som barchef på en liten pub i La Grave, Frankrike, vaknar denna lördagsmorgon rejält bakad. Lördagsmornarna är alltid tunga eftersom vi på ?Le Pub K2? har liveband och konsert  med tillbehör varje fredag.  Det brukar vara vilda tillställningar och så även denna fredag, dessvärre tillhör det lördagsbilden att städa / sanera baren.
Efter avklarat dagsverke och lunch har man nyktrat till tillräckligt för att köra transfer. En minibuss med hotellgäster ska till flygplatsen i Grenoble, 1,5 ? 2 timmars körning. Att rikspuckot (undertecknad) tagit på sig detta uppdrag hade givetvis en baktanke?

20.50 på lördagskvälllen landade Fly Nordic LF2601 på Grenoble S:T George International Airport och två av resenärerna på det planet var två gamla innebandyspelare från Solitaire Barbeques storhetstid; Janne ?Rumän? Ondracek och Rutger ?Gnutten? Nordström! Dessa två gamla legendarer skulle efter viss planering besöka undertecknad en vecka för att njuta av skidåkning och kanske en semester-öl, hehe. Förstår inte varför folk alltid tror att det ska drickas öl bara för attt jag råkar vara med i bilden.
När man äras med ett sådant eminent besök fordras såklart en förstaklassig tansfer. Därför hämtades dessa gossar med en allldeles egen minibuss med mig själv (till deras stora förskräckelse) som chaufför. Efter en viss övertalning lyckades jag lura in dom i minibussen med övertygelsen att jag besegrat dessa slingriga bergsvägar i betydligt sämre skick? något som naturligtvis icke! är sant. Som tur var gick vägen tillbaka i mörker och grabbarna anade bara de brådjupa stupen mindre än en halvmeter vid sidan av bilen.

Väl framme i byn vid 23-tiden i La Grave inackorderades boysen i vårt vardagsrum. Jag och min käresta delar lägenhet med två andra tjejer så man hade verkligen fixat till det för dom. Resten av kvällen blev en lite välkomst-tillställning med öl, vin, olika ostar och lite andra godsaker. Strax efter midnatt somnade vi gott och med klockan ställd på tidigt.

Söndag 11/3

08.00 Revälj och Pjärsan väcker grabbarna som får en uppdukad frukostbuffé att hugga in på. Under frukosten är det utdelning av liftkort och efter frukosten ner till puben i hotellet som ligger 150 meter från lägenheten, där Pjärsan fixat skidor och annan utrustning som behövs, såsom klättersele och tranciever.
09.00 Promenad ner mot liften ca: 150 meter, men halvvägs ser vi att det är alldeles för lång liftkö och kommer på att det ju är söndag och sista dagen på Frassarnas ledighet. Eftersom solen skiner och det är vårvärme nere i byn så bestämmer vi oss för att inta Hotel Castillan´s uteservering för att inmundiga en db espresso i solgasset i väntan på att kön ska lätta vilket den alltid gör inom minst en timme då kabinen forslat upp alla på berget där de sprids ut.
10.30 står vi på toppen efter 45 minuters lift-härvande. 3.200 möh och solen gassar, men tack vare höjden så är snön fin. Förmiddagen ägnas åt ?Vallons? stora öppna fält och framåt halv två är vi alla slutkörda och färdiga för lunch.
13.30 Lunch på toppstugan ?trois-mille-deux?. Vi bänkar oss på uteserveringen, smörjer in de bleka turist-killarna i solkräm, tar av oss vinterjackorna och beställer in grymt god pizza (för 12 euro styck) och ett par kalla pilsner. Smakar ganska gott. Janne rensar alla tallrikar som inte är tomma, hur kan en sån liten rumän käka så mycket?
14.15 Vid det här laget är Janne som ett otåligt bokstavsbarn och tjatar på Rutte och Pjärsan som njuter av solen och ölen. Kan vi inte åka nu, när ska vi åka? Ja, ja vi kör väl då. Sagt och gjort resten av eftermiddagen ägnas åt lite smalare passager och en del skogsåkning. För att inviga grabbarna i La Grave så åker vi hela vägen ner till byn som är ett låångt åkoch sista biten påbörjas av en svår passage innan det sista fältet breder ut sig och man kan glida ner till botten av dalen och nere vid ån börja knalla upp till byn.
15.30 Tillbaka till brottsplatsen, Castillan och dess uteservering som ligger centralt ovanför lifthuset och där alla samlas efter dagens åkning.Att vi inte pallade mer än till halv fyra är inte så konstigt, krävande åkning och båda besökarna hade givetvis bekostat var sitt nya par pjäxor inför resan. Janne förbannade sig själv, eller snarare sina klena föttter för att inte klara av mer åkning, ?det är ju för helvete att man ska sitta här när det är så mycket bra åkning där uppe?? mutter mutter. Rutte däremot ? nöjd som aldrig förr när han rättat till sina sportiga solglasögon, viker upp ärmarna på sin t-shirt, lutar sig tilllbaka i stolen och beställer in en runda kalla bira.Han ler lite och nämner någonting om att revisorer har som mest att göra i mars..? Janne surar och jag fattar ingenting, men Rutte viskar bara leende nåt om att vara chef och bevilja sin egen semester.
19.00 Solen har gått ner och Pjärsan gått till jobbet. Grabbarna Grus drar hem för en dusch och en kall.
20.30 Grabbarna kommer ner till baren för lite mer pilsner, flipper och en titt i barmenyn. Efter att ha lirat bort 20? på flipper drar dom i sig varsin stor bar-burgare med pommes och ytterligare en kall.
22.00 Grabbarna går hem och Pjärsan ber dem förbereda en liten vinkväll för baren stänger vid midnatt denna söndag.
00.10 Pjärsan anländer till hemmets ljuva vrå och hittar två småkilllar sovandes som grisar, antar att den höga alpluften och skidåkningen tog ganska hårt ändå.

Måndag 12/3

08.00 Frukost
09.00 Mot liften
10.00 Dag två ägnades åt lite glaciäråkning och alltså fin snö, öppna fält och solsken. Inte ett moln i sikte idag heller.
12.30 Lunch. Janne funderar på att skippa biran men efter Ruttes och Pjärsans försök till att kväva skratt-attackerna så ändrar han sig snabbt. Pjärsan darar in en karaff rödvin, en liter 8 euro, en pizza 12 euro? roliga dom är frassarna.
14.00 Efter en låång lunch i solen börjar Janne gå de andra på nerverna och vi blir tvungna att dra åt spännena på pjäxorna och bege oss ut. Nu har solen hunnit värma upp snön och vi väljer att åka på andra sidan beget; ?Chancelle? där vi skråar ganska långt längs bergsväggen till ett område som kallas ?Secret Garden?. Puder och hurra-rop från resenärerna. Efter Secret Garden är det ett långt fint åk ner mot nedre liftstationen. Eftermiddagen åker vi runt och droppar lite småklippor och har kul.
16.00 Castillan och välförtjänta kalla i gassande sol och vårvärme.
18.00 Le Pub K2 där Pjärsan jobbar, introducerar grabbarna för min totalt galna kollega; Sergio. En lokal förmåga som jag har som musikansvarig. Han lirar själv i tre olika band och bokar alla konserter till puben. Rutte, Janne och jag dricker after ski-öl och lirar flipper, sedan köper vi med oss ett stort lass Chickenwings från barmenyn och drar hem för dusch och lite mer öl. Janne fich ståfräs för att kycklingvingarna var så goda. Jag och Rutte fick vara snabba för att få ett par av dom eftertraktade fågelvingarna. F-n vad han vräker i sig den där rumänen!
20.00 Ner till puben för en hamburgertallrik, några kalla och en flipperturnering.
23.00 Hemåt för att ta en sängfösare och helt utmattade vaggas till sömns?

Tisdag 13/3

08.00 Frukosten är slut hemma i kylen. Tur då att min käresta, Tuulikki jobbar frukostpasset på hotellet. Det var helt sonika bara att klä på sig, fipppla lite med utrustningen och bege sig ner till hotellet och, till en viss rumäns stora glädje, vräka i sig av frukostbuffén.
09.15 På väg upp i liften?
10.00 Uppe på toppen igen. Janne surar för att det inte är snömoln, han vill ha snöfall, Rutte ler för att solen vägrar svika. Nu tyckte Pjärsan att det var dags för lite mer extrem åkning och guidade de tu fd. innebandyhjältarna mot en ?couloir?.  Via Chancelle tog vi oss till couloir ?Pateau?. En rejält smal och brant ränna som kan vara förrädisk vid dåliga förhållnden men idag var det fint och grabbarna kunde snyggt ta sig ner genom couloiren! Efter det äventyret blev det vidare Chancelle ner till liften och på vägen upp var Rutte mäkta nöjd och såg fram mot lunchen.
12.30 Lunch? Tänkte Rumänen högt. Med snickers och bananer i ryggsäcken behöver man ingen lunch, då kann man åka hela dagen. För Rutte var det inte förhandlingsbart. Han hade ingen proviant i ryggan utan en god bok. Sagt och gjort, uppe på toppen bänkade sig Rutte för att sola, sopa en kall och läsa lite. Rumänen var dock kåt på mer extrem åkning och värden, alltså jag själv hade inget annat val än att ta med Janne till ?Trifide 1:an?. Trifiderna är branta! smala passager som nås från olika ställen. 0:an, 1:an, 2:an osv i svårighetsgrad efter nummer. Janne och jag som tänkte oss ett åk till före lunch tog oss till Trifide ettan. Man får skråa runt lite klippor och sen ta av sig skidorna för att klättra ner till inrunnet av passagen som omgiven av berg och sten lutar brant ner mot den smala botten av åket. Det var ett lyckat äventyr eftersom det var skugga och bra underlag. Tuff åkning med ett långt åk efteråt med mjuk snö ner till liften som tar dryga halvtimmen?
13.30 Janne Rumän och Pjärsan anländer till en sen lunch där Gnutten sitter grisröd i ansiktet och spelar Yatzy med ett gäng tjejer. Ölen ser kall ut och Rutte ser nöjd ut? Tuulikki och hennes tjejkompisar uppskatttar också en solig lång-lunch. Undertecknad måste dessvärre valla runt en adhd-rumän innan lunchen närmar sig.
14.30 Efter lunch så ämnar vi dagen åt lite blandad åkning. Start uppe på glaciären och grabbarna får vara cooola med sina selar och karbinhakar. Vi ägnar eftermiddagen åt lössnö och skogsåkning, innan vi avslutar med en lite lättare couloir; ?Col du Lac? bra brant men lite bredare, bra snö underlättade dock.
16.00 Castillan?
18.00 Pjärsans pub och after ski.
19.00 Dusch och öl i lägenheten. Kvällen till ära var både Pjärsan med fru lediga så det blev till att slå på stora trumman och besöka en av byns enda stjärnkrogar.
20.00 ?Les Vieux Guide? en mycket mysig och karaktäristisk alp-krog. Vi tog såklart in en tre-rätters meny som man själv komponerade för 20 euro. Tuulikki valde dyrt vin. Men saatan vilken middag ? så jäkla bra. Gott som sällan, värt varenda euro.
23.00 Lite ost och vin i lägenheten. Janne och Pjärsan spelade kallingarna av Rutte med kortleken, han ?är inte så bra på siffroro? enligt eget citat, den lille revisorn?

Onsdag 14/3

09.00 Frukostbuffé på hotellet.
10.00 Startade med ett uppvärmningsåk i Valllon, stort brant fält från ena bergsväggen ner mot an dan, som en ?kil?, sen skråade vi länga bergsbäggen ender liften fram till ett lite kortare men brant och brett åk i slaskig härlig vårsnö.
12.00 Rutte drar sig mot toppen och lunchstugan, enligt honom själv för att paxa bord åt oss eftersom han tyckte sig se så mycket hungriga åkare i liften. Dock såg vi när han på morgonen smög ner sin just påbörjade bok i ryggsäcken och på eftermiddagen satt bokmärket långt bak i boken? Janne (som dämpat hungern i liften med 23 bananer, två kakpaket och 14 snickers) och jag fortsatte ett långt fint åk från toppen av glaciäären via Chancelle ner till nedre liftastationen, såå bra åkning. Mjuk snö och gles skog i slutet, Janne mös som aldrig förr.
13.30 Janne och Pjärsan anländer till toppstugans uteservering där Rutte sitter och steker på med några tomma ölburkar på vårat bord. Janne skulle leka ?local? och beställde in ?Tartiflette? vilket visade sig vara ett genidrag av rumänen. In kommer en stoor tallrik med nån slags fransk variant på pytt, en gräddig historia med stora bitar av skinka, potatis och grönsaker. Janne nöjd. Fortfarande inte sett ett moln på hela veckan ? Rutte nöjd. Grabbarna glada ? Pjärsan nöjd
14.30 Efter en lång lunch tyckte Janne att det var dags för att bege sig uet på berget igen. Sagt och gjort tog vi med Rutte till Trifide-couloiren och tänkte oss ett långt sista åk för dagen. Rutte förstod inte riktigt tjusningen med att klättra ner för ett brant stup i pjäxor, med rasande småstenar under fötterna särskilt som botten också består av vassa klippblock innan man kommer ner till ?starten? av åket. Väl i branten med skidorna på föttterna ser Janne och Pjärsan Gnuttten försvinna ner som en annan race-Arne. Om det berodde på att han ville ner så fort som möjligt för att han är höjdrädd eller helt sonika för att för att få tyst på mig och Janne är än idag oklart. Efter Trifide så kommer man ner till ?Zone Interdit?, den heter så för att åket går längs nedre delen av norra bergsväggen och därmed en zon som ofta är målområde för laviner, men idag var det ingen lavinfara. Vi följer dalen där det är skuggsida och med andra ord kallsnö, trots värmen i solen. Åket ner till nedre liftstationen tar ungefär 45 minuter. På vägen ner bestämmer sig Janne för att droppa en klippa på ett par meter. Undertecknad åker ner med kameran i högsta hugg och Janne tar fart. Precis när rumänen ska skjuta ifrån och lätta från klippan hör vi hur skidorna (som han lånat av mig, hrm) rasslar till och fastnar på klippan som blottat sig under snön. Janne tumlar runt och gör en ofrivilliig 360-frontflip och landar två-tre meter ner på ryggsäcken? Fan, där blev man så skraj att man inte ens fick för sig att knäppa en bild, f-n det hade blivit årets bild och ett bevis på en riktig vurpa. Tur nog landade rumänen perfekt i mjuk snö och klarade sig med lite skrapmärken och blåmärken.
16.45 Castillan (nähä) Idag smakade en kall extra gott efter den nervkittlande avslutningen.
18.30 Hemma i lägenheten för att sanera våra atletiska kroppar innan en midddag som vi planerade att inmundiga på ett riktikt Chalet som ligger en kvarts bilväg upp för berget, ?La Chaumine? är ett klassiskt alp-hotelll med en hisnande utsikt.
19.30 La Chaumine. Väl på plats får vi i ansiktet att det är fullbokat. Har inte hänt sedan Dackefejden, men vad göra- jo slå sig ned vid brasan och ta en, två, tre, fyra kalla innan det är dags för att åka hem och laga pasta till Janne. Visserligen fick vi lite snacks från köket på La Chaumine i form av smakprov av kvällens thai-kyckling, som dock Janne och Tuulikki glufsar i sig. Tur att Rebecke som är hotel manager på hotellet där vi jobbar var med så att nån kunde köra ner för det hade vi givetvis glömt bort mitt i alla ölbeställningar.
21.00 Middag hemma i lägenheten. Pasta med ?allt-som-fanns-i-kylen?-sås, med tillhörande rödvin. Pjärsan imponerade med sitt vinförråd. Jag köper av princip aldrig en vinare över 3?. Det smakar inte alltid fågel men till alla starka ostar funkar det alldeles utmärkt! Efter middagen blev det mer vin, öl och ost och kortspel. En trevlig kväll summerade vi alla fem, Rebecka, Tuulikki, Janne, Gnutten och jag.

Torsdag 15/3

I stort sett samma procedur som vanligt. Frulle, fippla med utrustningen, åka lite kallsnö på förmiddagen, Rutte tar en tidig lunch och paxar bord, läser lite och steker på i solen med en bira medans Janne och jag drar på lita till innan lunch. Pazza, öl, sol, öl, sol. Efter lunch åkte vi Rocky Garden. Stora öppna ytor, lite småklippor att studsa på, gles skog och härlig vårsnö ? i början av mars. Eftermiddagen, Castil?
Denna kväll jobbade jag men det hindrar inte i Frankrike att man sitter i baren och dricker bira. Så vi käkade från barmenyn och lirade flipper hela kvällen. När man bommat igen puben blev det en ost och vin-kvälll hemma i lägenheten.
Ytterligare en bra dag med andra ord.

Fredag 16/3

Sista kiddagen för besökarna och Janne klargjorde redan vid den tidiga frukosten att nu jävlar skulle det åkas. HELA dan! Rutte tyckte att det åkts hela veckan men Janne hävdade att IDAG JÄVLAR SKULLE DET ÅKAS! Ok, då sagt och gjoort. Vi åkte nog överallt faktiskt. Couloirer, glaciären, Secret Garden, vallon, Chancelle, Rocky Garden etc. Kommer knappt ihåg hur vi hann äta, däremot är jag säker på att vi gjorde det eftersom Janne var med.
Idag satte jag grabbarna på Castillan med några andra, jag var tvungen att öppna puben idag, jobb, jobb, jobb?
Kvällen ägnades åt kröken. Boysen käkade hamburgare hos mig i baren och vi skålade för en sjukt bra vecka. Eftersom det var fredag var det såklart konsert-kväll. Resten av kvällen blev riktigt stökig. Det franska llokala punkrock-bandet rockade röven av högern så att säga. Grabbarna drack som aldrig förr och svängde sina lurviga med tjejerna på hotellet. Personal och locals blandat med lite halvt förskräckta turister och alkohol i stora flöden, fredagarna är galna! Det blev sent. Mycket sent. Rutte bäddades ner med kläderna på utan att riktigt veta var han var, Janne ja, vi tror att han kom hem med oss men det var han inte helt säker på själv, men eftersom vi gick hem tillsammans efter stängning så förklarade vi att så var fallet.

Lördag 17/3

Sovmorgon. Veckans första.
Framåt lunch fick jag liv i grabbarna och lockbetet för att få upp dom ur sängarna var givetvis pizza och cola. Vi fick låna grann-tjejernas bil och for uppp till ?Chazelet? som ligger på sydsidan och berget mitt emot La Meije där man brukar åka. Chazelet är ett litet skidområde med ett par knappliftar där mestadels barnfamiljer och skidskola hållwer till. Dom har dock riktigt bra luncher och fin-fin utsikt. Så där satt vi hela förmiddagen och drack läskeblask och åt hemlagad pizza och lasagne. Eftermiddagen ägnades åt packning och lite rhabolitering. Vi utnyttjade givetvis Jannens naprapat-kunskaper hela veckan, hehe? Så nu var det dags för slutbehandlingarna.
Grabbarna hade sen tur och lyckades smita med en av hotellets transfe-bussar framåt tidig kväll så att de skulle hinna i tid till flygplatsen.

Summa summarum. En riktigt helt otrolig vecka, där solen sken konstant och solglasögon och t-shirt var ett dagligt inslag. Vårvärme i byn ? kallsnö på toppen. Hoppas killarna hade en bra vecka för det var sjukt kkul att ha dem här på besök. Vi får väl se om det blir några inlägg i gästboken.

Dessvärre har jag inga skandaler att rapportera, ledsen att göra er besvikna men vafan, har vi blivit så vuxna? Jag minns de reserapporter jag skrev i ?Grillen? på den tiden ?då det begav sig? och då var det annat ljud i skällan kan jag lova, då var det tamejfan stora censurmaskinen man fick plocka fram när det var dags att trycka tidningen. Tack för den tiden förresten Jensa, du lade ner bra med tid och bra jobb, vilket du gör med hemsidan nu ? vilket jag vet att grabbarna alltid uppskattat ? basta! Nu kanske inte den här krönikan berikar livet för dagens spelare i Solitaire men med lite nostalgi i ögat och för att väcka minnen hos de gamla uvarna som jag vet då och då läser på hemsidan tänkte jag att det kunde vara som en kul grej. Om inte annat så kan man ju alltid njuta av bilderna. Tyvärr så är man inte så snabb i vändningarna och det hade kanske stuckit lite mer i ögonen att kolla de bilderna i början av mars då våren var långt borta men, men. Håll till godo.

PS. Det finns fler bilder att beskåda under sidan för Bilder och filer. Se menyn till vänster. DS.

www.la-grave.com
www.skierslodge.com
www.langleytravel.se/lagrave