Nu ser vi framåt

En sammanfattning, en matchfri helg och en kommande vecka som avslutas med en tuff bortafight mot svårspelade RIG.

Visst är det så att derbyförlusten fortfarande svider. Det ska jag vara helt ärlig och erkänna. Fredagens 6-5-förlust mot ett stekhett Gamla Stan följdes upp, för min egen del, med en risig mage som mynna ut i några dagar med magsjuka. Man brukar prata om segersötma. I detta fall var det tvärtom.

Men nu har kistan börjat ordna till sig vilket innebär att jag, precis som hela IBK, kan börja blicka framåt istället för bakåt. Men innan jag lämnar matchen helt vill jag bara passa på att ge Gamla en stor eloge för sin insats då det på något sätt märktes att de ville vinna lite mera. De spelade smart, tight och med en fightingspirit som jag aldrig tidigare sett röken av hon bulldogsen. Deras klassiska sick-sack spel såg jag däremot inte nåt av, inte heller ett bländande anfall- eller kontringsspel. Istället var det jobbet i båda riktningarna som bar ungtupparna (Ronnie får ursäkta) till tre pinnar. På nått sätt har de under resans gång lärt sig vilken väg man måste trampa för att plocka poäng i denna serie - kanske har vi i IBK lärt Gamla något när det gäller detta?

Och ska vi vara helt ärliga så gjorde vi samtidigt ingen bra insats. Vi inledde trots allt bra och borde nog ha ledat efter första tjugo. Men när Gamla tog ledningen och sen gjorde ett litet ryck i den andra perioden kändes vi därefter och fram till målsnöret väldigt stressat. Vi var dessutom väldigt krångliga i spelet, gjorde det svårt och förlorade, trots fler centimeter och kilon, förvånansvärt många närkamper. Sen var det som tungan på vågen väldigt olyckligt att Jocke var sjuk och inte kunde delta då det i denna match visade sig rätt så tydligt vad han betyder för laget och för hela förstakedjan.

Men hur som helst ska Gamla Stan ha en stor eloge för sin match och sitt sätt att genomföra matchen. Förhoppningsvis blir dessa tre pinnar skillnaden för dem när vi summerar division I om knappt två månader och att Gamla då är ett lag för denna serie även nästa säsong. För även om förlusten sved så var fredagens match en drabbning som innebandy-Skellefteå behöver och länge trånat efter. 909 personer i första derbyt och 750 pers i fredags, på en fredagkväll, pekar på att intresset är hett. Och publiken fick ju i alla fall denna gång valuta för sina ören... =)
Sen vill jag även slänga ut extra beröm till alla som hjälpte till med inramningen! Den var magiskt på alla sätt och vis. Tack!

Nu är det däremot hög tid att blicka framåt. Sex matcher återstår, sen är denna säsong över. Ja, så fort går det faktiskt. Och som jag ser det finns det två alternativ i det läge vi befinner oss i.

Ett: spela av säsongen - det vill säga laja på lite grann både på träningar och matcher, vinna si så där 3 av 6 bataljer och sluta typ 3-5 i serien. Skulle fungera eftersom Sandåkern mer eller mindre avgjort serien redan nu.

Två: Knyta näven ordentligt - det vill säga göra något riktigt bra av slutspurten. Se till att träna hårt och bra, fokusera på saker som måste förbättras, göra allt för att vinna de matcher som återstår och då hamnar topp 3 i serien. Även om kanske serien känns avgjord vill man alltid vinna matcherna och förbättras som lag och individ på träningar! Och samtidigt tycker jag redan nu att vi som lag kan börja snegla på nästa säsong och därigenom förbereda oss mentalt, fysiskt och tekniskt på den.

Jag väljer alternativ två, vad väljer du?

Här närmast väntar en torsdagsträning som förhoppningsvis kommer dofta god uppslutning med en viljan att träna - det är min förhoppning. Det kommer bli mycket spel men även en smak av fys. Sen väntar en ledig helg, och då tar undertecknad tillfället i akt att dra till huvudstaden med min sambo för att ladda batterierna (phu, ingen dubbelbokning som Wibax borta...) . Efter det står en ny och härlig träningsvecka på schemat som avslutas med en väldigt tuff bortamatch mot RIG. Då hoppas jag att vi som lag ska visa om vi valt alternativ ett eller två.

/ Arvid