Vilken vändning

Då begav vi oss mot Timrå på lördagsförmiddan för att försöka ta med oss 3 poäng hem till Stugun.



Vi kom till matchen med 3 raka förluster så det var ett lag med lite naggat självförtroende som taggade inför match.

Uppvärmningen började med det vi absolut inte hade hoppats på. Lars Nilsson klev av pga sitt knäproblem och in gick istället Daniel Knutsson såklart inget ont om Knutsson men man vill aldrig att spelare skall kliva av pga skada.

Vi började matchen riktigt bra där vi låg nära våra motståndare hela tiden och där vi gick in i närkamper som vi inte gjort dom senaste matcherna. Dock ibland kom vi in lite väl vårdslöst men det kanske va det som behövdes för att vi skulle snäppa upp oss en aning.

Efter ca 15 min spel så slår Knutsson ett perfekt inlägg som en framrusande Tony Nilsson sätter skallen på och ledningen va i SBKs färger.

Tycker vi är klart bättre första 20 min men sedan händer det något med oss spelare/ledare som inte går att förklara.

Vi tappar precis allting och Timrå får både kvittera samt ta ledning helt utan problem.

Hemmalaget rullar bollen bra efter backen och det ser ut som om det är kattens lek med råttan. Detta beror både på att Timrå är ett bra spelande lag men även att vi låg för långt ifrån våra motspelare och tog inte jobbet som vi skall. Då är det ganska lätt att föra en match om ena laget inte kämpar.

Det är i ett sånt här läge man som spelare/ledare måste ta sig i kragen och göra en förändring. Går inte bara att tro att allt skall lösa sig. Som spelare måste man börja slita om inget annat funkar. Visa lite jäva attityd, och som ledare måste man få spelarna att göra jobbet samt kanske ändra på nånting taktikmässigt/spelarmässigt. Vi går till pausvila med 2-1 underläge.

Vi bestämmer oss som så många ggr förr att göra en sak men det blir precis tvärtom tyvärr. Redan efter 3 min så rinner deras forward igenom och lyfter enkelt in 3-1 målet. Då blir det helt tyst bland stuguspelarna och alla verkar ha gett upp. Samma sak från bänken. Finns inget som tyder på att vi vill/kan vända på detta.

När det återstår 30 min av matchen gör Marcus Boije 2-3 på ett långskott efter fint förarbete av Olle och då händer nåt med laget.

Helt plötsligt så börjar vi kämpa, spela bollen till varandra, viljan att vara först in i sitiuationerna.

Frågan jag personligen ställer mig då är..

Varför har vi tappat all jävlar anamma när det går emot oss? Stugun har alltid krigat på i 90 + tillägg oavsett vad som stått på resultattavlan. Men när vi får lite vind i seglen då kan vi börja kämpa för både varandra samt klubben..

Är detta nånting vi ledare får ta på oss eller vad sitter det i ????

Detta är givetvis nåt vi måste jobba på annars blir det tuffa år framför oss.

Sen i min 70 får Jonas sätta dit kvitteringen på inspel av Marcus och det blir såklart vild glädje hos SBK.

20 min kvar av matchen och det är vi som har störst chans att ta alla 3 poängen med tanke på matchutvecklingen. Vi spelar inte lika fin fotboll som Timrå kanske men betydligt mer effektivare.

Sen till dagens sjukaste "scen" ute på Timrå IP.

Efter ett inlägg får en Timrå spelare helt ostört gå upp och trycka dit bollen i det tomma målet ( som alla tror e tomt ) men Häggla i målet gör en demon räddning som bara syns på film, returen som nästa Timrå kille skall lägga in är betydligt öppnare än första läget och flera i laget jublar för mål men där är Häggla igen och tippar bollen i stolpen. Bollen går ut till en Timrå spelare igen som nu bara har att lägga in bollen i ett tomt mål ( känns det igen ) men där är återigen Häggla och räddar en tredje gång inom loppet av 6-7 sekunder. På fjärde försöket så får timrå spelaren felträff på bollen så den hamnar hos en lagkamrat framför som nu från 20 cm håll bara lägger in bollen i målet.

Tro ni inte på faan att han står offside så målet döms bort.. SJUKARE har jag aldrig vart med om. Om ni undrar vart Stugu spelarna var under hela sitiuationen så undrar Häggla än idag vart dom var. Sämre försvarsarbete av utespelare har man inte sett på länge. Tur dock att han i buren var på sin vakt. =)

Tror det var här Timrå tappade totalt allt av sin sista glöd. Pirka i kassan släckte det sista lilla hoppet som dom hade.

Med 6 min kvar så slår Sven Bromée ett kanoninlägg som Marcus Boije bara kan ta ner och sätta bollen bredvid målvakten.

3-4 och säsongens vändning var ett faktum.

Om man skall ta med nåt positivt så är det ju att vi vinner såklart men även att vi var effektivare i denna match en senaste då vi missat mycket lägen.

Vi har en del att jobba på fortfarande för det är långt ifrån klart för det är en sjuk jämn serie.

Spelarbetyg:

3 stjärnor - Pär Hägglund i kassen förtjänar varenda ryggdunkning. Tänk att få ha denna målvakt en hel säsong samt att han tränar regelbundet. Då skulle man vara nöjd som tränare. Finns nog inte många i länet som har hans närspel. Går knappt att göra mål på han från nära håll.

2 Stjärnor - Johan Nilsson förtjänar ett stort plus i denna match. Efter en lite sämre inledning som vänsterback så spelade Aloooonje upp sig rejält. När vi sen flyttar upp han i Anfallet i andra halvlek så är han en stor del till att vi vänder matchen. Här har vi en som inte viker ner sig i första taget.

1 Stjärna - Jonas Andersson inhopp i paus visar på att han vill ha tillbaka sin plats som vänsterytter. Fick även göra kvitteringsmålet till 3-3.


Vi vann höstens hittills viktigaste match och nu är det bara att fortsätta att jobba på mot Serieledarna Junsele/Moldavien/Ukraina.

Sjukt kul att det går att få ett vinnande lag från bara närområdet.


Det som är väldigt negativt från matchen är att vi nu till helgen har flera osäkra kort. Från Timrå matchen tillkommer det dessa spelare som är tveksam till start mot Junsle:

Lars Nilsson - Skadad
Tony Nilsson -Sjuk
Johan Nilsson - Sjuk
Marcus Boije - Sjuk/skadad


Hoppas vi ses på Lördag för då skall vi försöka ge dom en riktigt bra match.


// Coach