Det har t.o.m. nått till storstan att det fanns en klubb i Norrland som har avancerat i seriesystemet 2 år i rad. Rakt genom div. 3 med 28 +mål! Ett sådant stordåd måste innebära att talanger och något vi kan förbättra ytterligare måste finnas. Grabbarna i min trupp är lite tjållriga och känner av alldeles för mycket, så lite nytt blod skulle behövas.
Vi har nu varit och kollat av era 3 träningsmatcher som skulle vara mot kvalificerat motstånd.
Till den första matchen mot Robertsfors (var inte det en bonnhåla norr om stan?), skickade jag upp Tommy då han ändå var uppe i andra ärenden. Han skulle prata med gamla polare och rumla runt med dem på kvällen och dessutom få en massa pengar för det! Tommy tyckte att tempot i matchen liknade en framskenande hjord av hungriga och vilda silverfiskar. 1 hörna blev mål, hörnläggaren orkade nästan få fram hörnan till målområdet, samtidigt snubblade en spelare och föll framåt precis där bollen skulle landa och vips… Dessutom istället för att skjuta kastade sig spelarna för ofta i straffområdet, värre än Totti, klagade sedan på domarens insats istället för att knyta skorna, att snubbla in 2 mål är så gott som omöjligt. Den sortens träning lägger vi inte så stor vikt på, högst en timme/en gång i veckan. Vid bortalagets kan man i alla fall inte skylla på målvakten. Det var en lyra från 45 meter och 20 meter hög, och eftersom målvakten var lite skymd såg han den inte. När den sedan helt plötsligt dök upp framför målet kan man inte begära att han ska kunna göra både en halvmeters sidoförflyttning och samtidigt hoppa den dm som behövdes. Tempoväxlingarna liknade han vid sin gamla PV – 58 med den vassa B-16 motorn. Den accade faktiskt långsammare än den permobil han har idag, den kräver heller inget körkort och får framföras på trottoarer belägna mellan pubar i vilket tillstånd som helst (på trottoarer och pubar alltså).
Till nästa match var jag tvungen att åka upp själv. Efter Tommys rapport var jag tämligen säker det jag länge trott, att det enda Norrland har kunnat få fram fotbollsmässigt måste vara undertecknad. Det var alltså match mot Umedalen, om jag kom ihåg rätt låg det mot Vännäs och dit åkte man tåg. Tåg går ju på räls och det kan man också säga om matchen. Det såg ut som om ni hade räls i skorna, t.o.m. orangutangen på ”Arken” är ju snabbare och smidigare än vad jag såg. Det lag som förra året blåste igenom en serie med + 28 mål kan inte vara det lag jag såg, måste ha varit många nyförvärv på planen. Om man tittar till det spelsystem som var upplagt så var det väl spelare utan homofobi som värvats. Alla spelade ju i knä på varandra och det var ju knappt att ens mittfältarna trampade på motståndarens planhalva. Tycker av erfarenhet att teambilding skall utföras utanför matchmomentet, typiskt träningsmoment fråga bara Mellberg. Vid ett tillfälle förirrade sig en back över på fel planhalva och blev så perplex att han blev tvungen att sparka bort lädret, döm om min (och Umedalens målvakts) förvåning då det gick mot motståndarens mål. Bra gjort på 90 minuter, ett helt avslut, riktigt underhållande, i klass med Robin Hood på nyårsdagen eller att peta ludd ur naveln, på en mask!
Var till er tredje match även ”tvungen” att skicka en vän för att vi själva hade match. Vad väljer man, Brasilien i London eller Ersboda (fanns inte på min tid) med minus 5 och snålblåst i Umeå. Enligt utsago var det den bästa match han sett, den da´n fram till att han även åkte på en Fl-96 träning i Röbäck. Visserligen var det ingen match i Röbäck men det var ändå mera underhållande. Vid dem 2 baklängesmålen såg backlinjen ut som en sinusvåg och var lika tät som en uteliggares aktieportfölj. Han trodde också av målvaktens insats att döma att det var Tommy som hade fått hoppa in, men jag intygade att han aldrig använder långbyxor på match. Målet framåt hände i andra halvlek och verkade tillstörsta delen bero på att spelaren inte upptäckt att de bytt planhalva. Han ropade ett namn (antagligen någon backs) klämde till trasan och fick till dagens hårdaste passning (studsade bara 12 gånger under färden). Eftersom Ersbodas backlinje inte riktigt heller verkade känna varandra lät alla bollen gå till den tilltalade, och eftersom han antagligen spelade i det andra laget blev också målvakten helt överraskad eftersom han pekade på sin vänsterback och sa ”heter du inte det”. Som sagt, en mycket bra passning men den gjorde säkert ont i tå´n.
Som sammanfattning måste jag faktiskt säga att jag ger er en chans till. Det är jag mycket bra på eftersom hur dåligt man i princip spelar i mitt lag måste man få en eller ett par chanser till. Nu har Rami bara 7 matcher till att bevisa att han kan klara av att missa motståndaren vid rensningar, för tillslaget på bollen var ju perfekt. Jag hade själv gjort rosetten på hans dojor före match och när jag skulle knyta upp dem efteråt visade han stolt att den var tilltryckt. Tänker fortsätta kolla er under en tid, antagligen helt meningslöst, men förbundet betalar allt och då slipper jag bry mig om annat. Om någon åtminstone kunde prestera något som kan liknas vid fotboll, förutom de 4 som hade Benny Guldfots tofflor, vore det bra för jag måste ibland referera för deklarationens skull (annars räcker skorna bra).
Vet inte när jag får tid själv nästa gång, ingen annan vill åka upp längre så jag måste åka själv. Ni måste höja er nivå på alla positioner till något som på sikt kan liknas vid fotboll i seriesystem. Bollen verkar för er vara vad ministrarna är för Reinfeldt, någonting som måste finnas men man måste göra sig av med fort. Anfallet (2 mål på 3 matcher) var lika inspirerande och underhållande som att höra en hindupräst läsa bibeln på hebreiska, naturligtvis har han dessutom lässvårigheter och stammar. Försvaret verkade mer nerrustat än Sveriges och ihåligare än ett trasigt durkslag. Målvakterna var ju ett kapitel för sig själv, i regel tar man sig inte igenom ett sådant kapitel om det är i bokform.
Hopp om bättring/ Lagerback
Lagerback levererar del 2



