Micke Perssons minnesfond

Efter Micke Perssons bortgång kontaktade familjen Matfors IF om det var möjligt att i MIF´s regi starta en fond för Mickes minne.


Det föreningen då gjorde var att skaffa ett bankgirokonto för denna fond så gåvor till fonden kunde göras.
BG 778-2543, fonden kallas Micke Persson minnesfond.

Stadgar och vad fonden skall verka för kommer på denna sida när de är fastslagna.

*****************************

Mikael "Micke" Persson var en kämpe av stora mått.
Det vet alla som mötte honom på fotbollsplanen - som hårdför vänsterback i Matfors IF på 80-talet.
Det vet alla som jobbade nära honom inom Matfors IF eller kyrkofullmäktige i Tuna församling - som pådrivare och initiativtagare till otaliga projekt till fromma för bygdens ungdom.
Det vet alla som arbetade med honom på Handelsanställdas förbund - som ombudsman kämpade han alltid oförtrutet för medlemmarnas förbättrade arbetsvillkor.

Det vet alla som kände till hans hårda strid mot den hjärntumör som upptäcktes under en semesterresa förra sommaren.
Den kampen kom att bli hans sista.
Micke somnade in på Sundsvalls sjukhus natten mot torsdagen den 11 augusti, 51 år gammal.

Micke - för det var vad alla kallade honom - gick ut Västermalms gymnasium 1977 och fick sin första anställning som svetsare på Lucksta Bergenström. I mitten på 80-talet påbörjade han studier på Metalls fackliga avdelning, men snart skulle hans omtalade drivkraft och organisationsförmåga komma Matfors IF till gagn.
1987 blev Micke klubbens första proffs, som heltidsanställd marknadsförare och samtidigt vänsterback under en period då laget skördade stora framgångar och radade upp seriesegrar i gamla division III och IV. Micke fick redan under den här tiden epitet som "Bygdens son" och "Mr Matfors."
När den aktiva fotbollskarriären var till ända återvände Micke som ideell ledare. Han provade nog på de flesta roller som överhuvudtaget finns i en förening; lagledare för A-laget, ansvarig för herrsektionen, styrelsemedlem, ungdomsledare... Alltid med samma kämpaglöd och handlingskraft.
Bland några av Mickes verk kan nämnas den årliga Lilla VM-turneringen i fotboll, löpartävlingen Nattmilen och Marmen Runt på cykel.
Vad färre vet är att Micke under en mängd av år också var mycket drivande i Tuna församlings kyrkofullmäktige, både som styrelseledamot och vice ordförande. Hans engagemang var starkt bidragande till att Tuna församling förverkligade ett ungdomsläger som under drygt 20 års tid årligen har genomförts i samarbete med Matfors IF och Sundsvalls kommun.

Om Micke var engagerad i föreningslivet så är det ändå ingenting mot vad han var inom arbetslivet.
I januari 1991 fick han anställning på Handelsanställdas förbund, där han blev kvar fram till sin bortgång, men i olika skepnader. Inledningsvis som studiesekreterare med ansvar för avdelningens studie- och verksamhetsfrågor. Några år senare fick han uppdraget som förhandlingsombudsman och regionalt skyddsombud, även då med placering i Sundsvall.
Han fortsatte också att arbeta med studiefrågor, eftersom det låg honom särskilt varmt om hjärtat. Micke förordade alltid att medlemmarna skulle utbilda sig i fackliga frågor för att på bästa sätt ta tillvara sina intressen på den egna arbetsplatsen.
Micke arbetade också med att ta fram utbildningar inom Handels centralt.
Han upplevdes som en person som alltid ville ha till stånd förändringar och förbättringar, för att flytta fram Handels positioner. Han var också en av de stora pådrivarna för fackligt internationellt arbete och ansvarade bland annat för två projekt som Handels i Sundsvall genomförde i Bosnien. Under åren 2001-2006 satt Micke också med i Socialförsäkringsnämnden som LO-representant.

Micke drevs av en stark rättspatos och kunde nog också vara krävande för sin omgivning inom Handels. Han vägrade att acceptera att någon behandlades illa oavsett kön, ålder eller hudfärg. Denna grundinställning var Mickes starkaste drivkraft vilket ibland också medförde att han kunde ta sitt arbete väldigt personligt och att det "tärde" på orken. Men för Micke fanns inget alternativ. Om inte han hjälpte dessa utsatta personer, vem skulle då göra det?

Andra saker som låg Micke varmt om hjärtat vara att resa. Under stora delar av 80-talet passade han på att se sig om kring ute i vida världen.
Vinterhalvåret 1983 var han exempelvis anställd som skibum i Österrike. Han hann dock bara hem och kasta av sig skidutrustningen innan det var dags att dra iväg på en interrailresa genom Europa. 1988 gjorde han också en långresa till bland annat Australien.

Micke älskade också att följa favoritlaget Liverpool FC framför tv:n. Under årens lopp hann det också bli livebesök på den mytomspunna arenan Anfield. Barndomsdrömmen - att få sjunga med 44 000 andra i klassiska kampsången "You´ll Never Walk Alone"- blev verklighet.

Men mest av allt älskade Micke förstås sin familj. Livskamraten Helena träffade han medan hon spelade i Stödes damlag. Hon spelar faktiskt fortfarande i Lucksta! Äldsta sonen Max, 20, har slutat, och Alexander, 18, finns med i Matfors A-lagstrupp. Dottern Ebba, 11, är engagerad inom både Matfors flicklag och Matfors Ryttarförening.
Det är till er våra tankar går i denna svåra stund.

Ulrik Persson, bror
Mats Nilsson-Böös, kamrat & "bror”