|
Vilja slår alltid talang. I alla fall i idrottens värld. Jag vet inte hur många gånger jag hör om lovande ungdomar som enligt lokalexpertis ska bli landslagsspelare eller NHL-proffs. Oftast blir det ingenting av spelare som fått höra det i ung ålder.
Det bästa som kan hända en ung kille eller tjej med talang är att han/hon stöter på motgångar på vägen. Då krävs det hårt arbete för att komma igenom den jobbiga perioden. Kommer motgångarna för sent i karriären är det inte sällan man ser talangen ge upp.
Jag var själv en talang redan vid tidig ålder. Är tacksam att jag har en far som såg till att jag behöll fötterna på jorden. Jag är också glad att jag stötte på motgångar som jag fick lära mig att hantera.
När jag var 16 år och spelade juniorhockey bröt jag handleden och nyckelbenet i början av säsongen. Jag blev borta från hockeyn i en månad. Den motgången måste jag ha tagit på rätt sätt, för senare samma säsong debuterade jag i Piteå Hockeys A-lag.
Det viktiga är inte att undvika motgångar, utan att lära av dem och arbeta vidare. De som klarar det har alla förutsättningar att bli framgångsrika oavsett vilken sport man sysslar med.
De föräldrar som hjälper sina barn vid motgångar med en klapp på axeln och positiva samtal är helt rätt ute. En förälder som tröstar med ett par nya kompositklubbor har inte förstått någonting.
(20 nov)
Mikael Renberg