Förödande förlust mot MP!

Ska man skratta eller gråta? Jag vet faktiskt inte längre. Förlusten mot MP kan bli förödande, det var en ren 4-poängsmatch och Järnvägen verkade inte inse i allvaret i situationen.

Förlust med 26 - 29 efter underläge 12 - 18 i halvtid. Man släpper alltså in lika många mål i första halvlek som man gjorde under hela matchen mot MP på hemmaplan. Det håller naturligtvis inte.

I gårdagens match som man så sakterligen försökt börja lägga bakom sig även ifall ilskan och besvikelsen fortfarande sitter djupt rotad i själen, var det inte mycket som gick som det skulle.

Det finns också andra parametrar under själva matchen som gör en fruktansvärt förbannad men de tar vi inte upp här, det skulle bara likna en pinsamt dålig Norgehistora.

Tillbaka till matchen så. Jag säger inte att vi inte var närvarande eller inte försökte, men från sidlinjen såg det håglöst ut och det kändes aldrig som att Järnvägen var nära att hota MP denna söndag. Att sen hamna i ett tidigt underläge gör knappast saken bättre självförtroendemässigt när man haft en jobbig säsong.

MP förde matchen från start till mål, spelade ett mycket aggressivare försvarsspel, ibland lite för tufft utan att man fick reprimander av domarparet, men handboll skall vara tufft så vi borde ha hoppat på båten vi med och kört med samma medicin inklusive skräckfilmsskriken, men motorn startade först efter 40 minuter och det var lite för sent denna gång.

MP behövde inte slita i närheten på samma sätt som Järnvägen för sina mål, de gjorde enkla mål på omställningar och hade det nog ganska tacksamt denna söndag. Järnvägen fick slita enormt hårt för sina mål samtidigt som man hade en hel del oflyt i avsluten, med returer etc. etc.

Oavsett, så måste vi kunna kräva mer utav varandra. Låt vara att vissa spelare som har omänskligt hård belastning p.g.a. en liten trupp är slitna och småskadade just nu, vi måste ändå ställa högre krav på oss själva. Det är för mycket upp och ner, från en bra insats mot Skuru, direkt tillbaka till ruta ett.

Personligen känns det ganska tungt att ha lagt en hel dag på en match i Stockholm, 12 timmar + ytterligare 3 med tvätt när man kommer hem, och sen är det man får uppleva att likna mest vid en dålig mardröm. Känslan var sjukt go när vi åkte upp, men den känslan verkade vi ha stängt kvar inne i bussen. Och varför känns det som att alla lag spelar VM-final när de möter just oss? Lurigt.

Skall man ge någon beröm för gårdagens match så är det återigen Robbans anfallsspel med säkra avslut och hårda slit, däremot så måste han polera sig lite när det gäller att behålla kylan ute på planen. Dejan gjorde comeback efter några års frånvaro och satte dit tre baljor, kul!

Summa summarum, det finns fortfarande tid och poäng att hämta som kan rädda upp en kvalplats, men det finns inte längre utrymme för ytterligare svaga insatser i matcherna, då kommer det bli en för tung uppförsbacke att jobba i nu när man är fyra poäng bakom RP som på något sätt lyckades krossa Handen borta med 36 - 23. Lurigt resultat minst sagt.

Vi får ta nya tag i veckan och hoppas på seger mot Handen, där måste det bli två poäng, oavsett. Det är det enda som gäller nu. Ja, det måste bli vinster i ganska många matcher framöver, det är den krassa verkligheten nu, svart på vitt.

Vi gratulerar MP till segern som man tog hem välförtjänt mot ett för dagen blekt Järnvägen.

Matchfakta under kvällen.