Säsongskrönika

Viktor summerar den gångna säsongen på sitt karaktäristiska vis avslutat med en "FHK Winter Awards".

”Allting har en ände utom korven, den har 2” som morfar brukar säga. Detta faktum gäller även en hockeyvinter i Fritsla Hockeyklubbs regi. ”Tiden går fort när man har roligt” är ett annat talesätt och även detta faller väl in på årets säsong, åtminstone ur undertecknads perspektiv. Jag upplever nämligen att tiden skrinnat iväg väldigt fort och att det inte alls känns länge sedan som vi i slutet av september planerade in 6 Fotskälslir, pyntade delar av Häggådalens pärla med affischer om den kommande hockeyfesten och undertecknad publicerade en införkrönika på just den här eminenta hemsidan. Då låg allt framför oss, nu ligger det bakom oss och det bara sa svisch som när Johan Kumlin skjuter fart in i anfallszon. Det är denna säsong jag nu ska ge mig på att summera. En lång hockeyvinter har förstås många höjdpunkter och alla bär vi med oss våra subjektiva minnesbilder att bära med oss och vårda ömt där vi ligger på badstranden i sommar. Därför tänker jag inte grotta ner mig i varenda detalj som ägt rum under vintern utan bara göra en snabb resumé för att sedan, på känt säsongskrönike-manér, dela ut ett gäng awards till den eller de som på ett eller annat sätt gjort avtryck under den gångna vintern.

Nåväl, den 10 oktober, vilket passande nog även är ordförande Hedbergs födelsedag, styrde ett skridskosuget gäng kosan mot marks västra utkanter. Det vankades premiärlir och platsen var förstås Marks Ishall i Fotskäl. Det var ett gäng kalvar på grönbete som äntrade den nyspolade isen, bara doften av nyss nämnda (om än konstfrusna variant) gjorde att det spratt i benen på oss alla. Det var ungefär som att springa ut på en fin gräsplan för första gången i april, det var magiskt! Själva liret minns jag inte mycket av mer än att ringrosten lyste igenom på fler händer och fötter, inte minst undertecknads.

Sedan rullade det på med varierande antal deltagande, ibland med 2 målvakter, ibland med 1. En tidig lördagmorgon i november spelade vi en improviserad träningsmatch mot ett glatt Borås-gäng bestående av mestadels innebandyspelare men med förstärkning av Fritslabon och målvaktslegenden Michael Caap. 2-2 slutade matchen sedan FHK tappat en 2-0-ledning.

Liren rullade på i strid ström men det dröjde inte länge innan Kung Bore gjorde sitt första nedslag över Häggådalen och givetvis var vi inte sena att utnyttja tillfället. Jag minns en onsdagskväll (eller om det var torsdag) i slutet på november då ett stort gäng entusiaster i olika åldrar slet febrilt för att avlägsna den nyss nedfallna snön från rinken. Ett gäng spolningar följde och vips var den riktiga hockeysäsongen igång!

Denna tidiga köldperiod visade sig inte vara av temporär art som fallet varit 2 år tidigare. Nej, här hade Kung Bore inte planerat in en blixtvisit utan han hade planer på att, med några kortare avstickare, stanna kvar hos oss hela vintern!

När december månad stod för dörren och juletider nalkades var redan lirverksamheten i full gång för både stora och små. 2 gånger i veckan (onsdag och söndag) anordnades traditionella lir med oftast god uppslutning och 1 gång i veckan (onsdag) anordnades uppföljaren till föregående vinters stora succé, knatteliren! Uppslutningen på dessa var oftast mycket god. Utöver detta var det förstås mängder med små spontana lir samt övriga aktiviteter på isen. Målet om en folkrörelse i Fritsla knutet till rinken uppnåddes med råge även denna vinter.

Men mitt i denna hockeyeufori i Häggådalen klämde vi in en match mot Koddarna i Fotskäl. Den 18e december gick den av stapeln och Koddarna skulle inte få sin revansch från februari-mötet på rinken utan siffrorna skrevs till 13-4 i FHKs favör.

När så nyårsklockorna ringt och 2011 låg i sin linda var det dags för den traditionella nyårsturneringen. Trots bitande kyla var succén stor även detta år. Denna gång namngavs lagen efter AHL-klubbarna, dvs. NHL:s farmarklubbar. Finalen var kraftigt Chicago-betonad då Chicago Wolves (Atlanta Thrashers farmarlag med hemvist i Chicago) knep guldet efter en 2-1-seger över Rockford Icehogs (Chicago Blackhawks farmarlag). För den minnesgode knep ju Chicago guldet i föregående års nyårsturnering och sedan vann vi ju även Stanley Cup-guldet i juni så vilket lag som dominerar just nu i hockeyvärlden borde det ju inte vara någon tvekan om.


Vintern höll i sig även i januaris fortsättning och, med vissa undantag, även i februari. I början på nyss nämnda månad var det dags för match mot en ny bekantskap, nämligen Noxon. Ett rutinerat manskap som, likt oss, lirade regelbundet under spontana former. Ett dittills obesegrat FHK hade inga planer på att låta segersviten spräckas. Men så blev det tyvärr då man överrumplades av Noxons starka inledning och visade upp en påfallande ovana vid de stora isytorna samt bristande samspel och samlat spel i både försvars- och anfallszon. 14-4 slutade matchen i Noxons favör och det var en nyttig lektion för oss. Men revanschen skulle komma…

Men innan dess var det dags att ta Rismasäsongen i hamn och det gjordes med några avslutande söndags- och tisdagslir (tiden ändrades då det passade många bättre än onsdagar) och uppslutningen var varierande men diverse nya ansikten dök upp på rinken också, ett tecken på att vår verksamhet börjar sprida sig.

Revanschen var det ja, den var vi ute efter redan efter ”slutsignalen” (någon domare fanns inte) i första mötet mot Noxon. Ett liknande resultat skulle inte accepteras. Returmötet bokades in den 18e mars vilket också var det sista som skedde under säsongen. Dessförinnan hölls 2 förberedande lir i Fotskäl.

När så domarna släppte pucken var det ett helt annat FHK vi såg, attityden var helt förändrad. Här agerade man istället för att reagera. Här tog man kommandot, visade vilka som bestämde. Utdelningen lät dock vänta på sig till en bra bit in i första perioden genom Fredrik Lind. Trots massivt skottövertag för FHK stannade siffrorna vid 2-0 (Stefan Brorsson andra målskytt) efter 2 spelade perioder. Därefter skedde en något underlig situation då Noxon plötsligt aviserade att ett antal av deras lirade tänkte lämna matchen för andra uppdrag under kvällen varpå en hel femma från FHK helt sonika trädde på sig röda västar och fortsatte matchen för Noxons räkning. Detta kan förstås inte räknas in i matchen som helhet även om resultattavlan dock angav detta. Den visade vid slutsignalen resultatet ”FHK” 4, ”Noxon” (där FHK-spelare Christoffer Asp blev tvåmålsskytt efter sitt lagbyte och där bland annat mr FHK himself, Lucas Hedberg, trädde på sig en röd väst) 3. Men officiellt slutade matchen 2-0 till FHK och revanschen var ett faktum, om än på ett märkligt sätt.

Nåväl, dags för prisutdelning och reglerna är de traditionella. Nu kör vi:

Vinterns räddning: Malmen
Under ett tidigt höstlir fick P-A ett inspel från höger, tog emot pucken med sin vänsterfattning mitt i slottet och nöp till. Händerna var redan halvvägs och mer än så upp mot takåsarna i den gistna, legendariska Fotskälsladan för att celebrera ett givet mål då Malmen slängde sig raklång likt en fotbollsmålvakt och medelst klubban mirakulöst stoppade pucken från att hamna i nätmaskorna. Se räddningen här: "Årets räddning"

Vinterns mål 1: Lucas Hedberg framspelad av Jonathan Andersson mot Koddarna
En fantastisk upprullning som avslutades med ett Datsyuk-inspirerat dropp av Jonathan till Lucas som stänkte in pucken i nät.

Vinterns mål 2: Lucas Hedberg mot Noxon (match 1)
En av få ljusglimtar denna match var Hedbergs utsökta handledsstänkare upp i klubbhandskrysset bakom en annars storspelande Noxon-keeper.

Vinterns super-sub: Viktor Johnsson
Nåväl, här skall beteckningen inte tolkas på det traditionella sättet, dvs en avbytare som kommer in och avgör matchen alá Ole-Gunnar Solskjaer. Nej, här var det snarare det omvända, men med samma effekt. I nyårsturneringen byttes undertecknad ut med minuten kvar av semifinalen. Ställningen var då 0-1. Efter att ha satt mig tillrätta i båset dröjde det inte många sekunder innan Jonathan kvitterar till 1-1 och matchen går av allt att döma till förlängning. Skämtsamt ropar jag ”Jag sitter kvar här hela förlängningen också så vinner vi väl”. Någon förlängning blev det emellertid inte då samme Jontahan på nytt kommer fri och lägger in segermålet bara ett fåtal sekunder före ordinarie matchtids slut. Sällan har väl ett byte varit så lyckosamt…

Vinterns ishallsinventering: Emil Svedenlind
Att ge denne man en kamera i näven kan sluta på de mest oväntade sätt. Denna novembersöndag var han utsänd att referera liret i Fotskäl vilket han också gjorde till en början men sedan övergick det hela till ett upptäcksreportage av Marks Ishalls mer intima innandömen. Se här: "Livet i en ishall"

Vinterns Tom Fenton 1 (tilldelas någon som utan erfarenhet ställer sig i målet): Johan Thorsén
I samma lir som Svedens legendariska rundvandring var det målvaktskris varpå den sköne Halmstadsbördige Thorsén genast löste genom att trä på sig skydden och göra ett antal spektakulära räddningar.

Vinterns Tom Fenton 2: Christoffer Asp
Näste man att pröva på denna syssla var Christoffer Asp som visserligen inte var helt grön i sammanhanget då han vaktat en innebandykasse förut, men detta var förstås något annat. Detta var dock allt annat än en tillfällig visit mellan stolparna utan Asp var närmast bofast där ett tag och blev bara bättre och bättre.

Vinterns Tom Fenton 3: Viktor Johnsson
För undertecknad blev det dock en inte särskilt långvarig vistelse i kassen och under tiden jag var ”där” (allt är ju relativt) så släppte jag väl in mer skott än en genomsnittlig NHL-målvakt gör under en säsong…

Vinterns Tom Fenton 4: Ulrik Pettersson
Var själv inte närvarande vid detta lir (vilket för övrigt var säsongens sista på rinken) så jag kan därför inte bedöma denna målvaktsinsats men jag tvivlar inte en sekund på att den var storartad.

Vinterns Kim Karlsson 1 (tilldelas någon som gärna behåller skridskoskydden på): Lucas Hedberg
En fullt matchfokuserad Hedberg var så inne i det pågående spelet ute på isen (match 1 mot Noxon) att han efter en snabbvisit i omklädningsrummet glömde att ta bort skydden inför ett byte vilket föranledde ett bambiartat rörelsemönster av sällan skådat slag av mr Hedberg innan fadäsen upptäcktes.

Vinterns Kim Karlsson 2: Viktor Johnsson
Efter tidigare nämnda målvaktsinsats bytte undertecknad om för att sedan avsluta liret som utespelare. Detta ombyte skedde förstås i boden till vilken jag tog mig genom att låna L-Gs skridskoskydd. Tillbaka i båset glömde jag att avlägsna dessa från skridskoskenan och resten är historia…

Vinterns flitigaste lirare: Lucas Hedberg
Missade endast det sista lirtillfället för att bevittna Modos match mot Frölunda, annars var han ständigt närvarande.

Jag vill härmed tacka alla som förgyllde hockeyvintern 2010/2011, alla som ställde upp ideellt för föreningen med snöskottning, spolning, kiosk vid turnering, sekretariat vid matcher, domare, speaker vid match osv. Alla har på ett eller annat sätt bidragit till ännu en oförglömning vinter. Man trodde knappast att succén från 2009/2010 kunde upprepas men jag tycker att den har gjort det!

Ha nu alla en skön vår och sommar så ses vi i höst då vi drar igång en ny, härlig hockeysäsong!