Ett oförglömligt rödvitt 2010

Sammanfattning av säsongen

Ja, så var det då hög tid att sammanfatta den gångna säsongen...vilket i år sannerligen inte blir någon särskilt jobbig uppgift...utan snarare...ett stort jäkla nöje! För vilken dundersäsong det blev!
Att rödvita Betsele IF befinner sig i Division 3 igen är oerhört roligt och man njuter ännu efter kvalvinsten! Fy tusan så skönt! Verkligen en härlig känsla att skriva det!

Men vi tar det väl från början...

På förhand så kändes ju denna säsong helt klart som en möjligheternas säsong. Vi hade fått behålla den offensiva delen av laget som förra året storspelade i Elitfyran kryddat med Rikard Eriksson från UFC och även om vi i det bakre ledet tappat Devin så kändes det som att vi efter att några av spelarna omskolats till backar (Simon och Adam) även skulle prestera bra försvarsspel då vi ju dessutom hade fått Jocke Rönnholm tillbaka för fullt igen och dessutom förstärkt med Erik Dahlberg.
En visserligen lite tunn trupp totalt sett om man ser till antalet spelare, men kvalitetsmässigt visste vi att inget lag skulle gå säkra mot oss och målsättningen inom laget var helt klart att vinna serien. Detta skulle vi se till att göra genom att spela vårt härliga spel från just nämnda Elitfyran året innan och därmed bjuda publiken på en offensiv och rolig fotboll under säsongen 2010 (Vilket det ju också blev...) som förhoppningsvis skulle resultera i en strålande säsong för oss i rödvita BIF.

Säsongen inleddes med sju stycken träningsmatcher innan serien skulle dra igång där vi kunde stoltsera med ett fint facit då vi vann 6 utav dessa.
Trots allt så kändes det dock som att vi aldrig riktigt kom upp i normal standard även om vi vann i stort sett samtliga. Spelet var lite knackigare än vanligt, bollen lite svårare att sätta dit, och man var kanske inte helt nöjd efter vissa av träningsmatcherna trots rätt så enkla segrar.
Det kändes dock som att vi var på gång och att det började släppa alltmer ju närmare seriestart vi kom och samtliga spelare började mer och mer kännas redo för årets säsong i Div.4 Norra Västerbotten. Vinst mot både Malå samt Norsjö i de två sista träningsmatcherna gjorde att man tyckte att vi skulle inleda säsongen på ett riktigt bra sätt.

Lite snöpligt blev ju dock premiären mot Bastuträsk flyttad och övriga lag fick inleda säsongen den första helgen i Maj utan oss.

Vi startade istället veckan efter med att stöta på seriesegrarna Malå IF direkt. (Det trodde man verkligen inte på förhand om grönvita MIF, men efter en strålande säsongen blev det dem som till slut hamnade överst i tabellen.) På grus som det varit mycket snack om.
Och inledde säsongen på allra sämsta sätt genom att förlora med 2-1. Malå tog mycket tungt ledningen i slutet på första halvlek på deras i stort sett enda chans medan vi haft flera bra lägen att göra mål, men där det offensiva spelet precis som i träningsmatcherna inte riktigt fungerade prickfritt. När Malå sedan gjorde ytterligare ett mål i början på andra halvlek var det ridå och även om vi reducerade och sedan jagade kvittering på bra sätt så slutade dock premiären i moll. Vinst för Malå som dessutom vunnit i den första omgången och redan spelat ihop sex poäng medan vi lugnt fick konstatera att vi stod på noll.

Med tanke på de förutsättningarna så kändes vinst i årets första dunderderby som ett måste. Vilket vi också ordnade. Vi var bättre i den första och dominerade sedan den andra där det borde blivit fler mål, men Mouttes straff (Vi blev dessutom blåsta på en annan av domaren) räckte för att avgöra till 2-1 efter att det varit oavgjort i paus. En lättnadens seger vilket gjorde att det kändes som att säsongen var igång på allvar och givetvis också skönt tvåla dit lokalkonkurrenten!

Efter detta följde vi upp med att vinna två raka segrar. Vi besegrade topp-3-tippade Rönnskär på bra sätt på bortaplan med 2-3 och efter det så rullade vi sedan enkelt ut Bastuträsk hemma på Tannen och kunde vinna med 4-1.

Nio poäng efter fyra omgångar var bra facit och trots att irritationen över premiärtorsken mot Malå fortfarande satt i så var vi trots allt klart nöjda med säsongsinledningen.
Ny trepoängare blev det sedan i omgång fem – utan att vi ens behövde spela. Medle SK lämnade Walk Over och ingen var mer glad än undertecknad över detta då jag ändå skulle missa matchen då jag befann mig i Stockholm på Elitloppet.

Men säg den glädje som varar? För omgången efteråt, omgång 6, är sannerligen inte något som man vill tänka tillbaka alltför mycket på. Förlusten mot Mjövallen sved oerhört och efter, som det kändes, hundratals missade lägen medan hemmalaget satte sin tre och vann med 3-2 var det oerhört sura miner på hemresan.

Detta gjorde att Malå IF i toppen kunde dra ifrån ytterligare och två omgångar senare (efter vinst mot Vilhelmina hemma med 6-2) kom ytterligare en av årets plumpar. Kryss mot Bureå IF på bortaplan var verkligen inte nåt vi räknat med och Malås försprång blev så här i efterhand helt enkelt för stort under våren för att vi skulle ha en rimlig chans att ta igen det under hösten.

Vinster mot Robertsfors och Drängsmark var bra i omgångarna efteråt, men efter en usel domarinsats och en blytung vändning av spelskickliga Sunnanå under slutdelen av matchen i den 11:e omgången innebar det att vi till slut låg åtta poäng bakom serieledarna (tillika också slutsegrarna Malå IF) innan sommaruppehållet.

Och det var just på grund av dessa fyra minor som man inte var helt nöjd när jag tidigare i somras sammanfattade den första halvan. Vi hade visserligen skrapat ihop mycket poäng, men konkurrenterna ännu mera, och de matcher där vi hade tappat kände vi själva att vi absolut borde haft med oss ett bättre resultat.
Noterbart är att samtliga (Malå, Mjövallen, Bureå och Sunnanå) kom på bortaplan. På hemmaplan vann vi samtliga utav vårens matcher.

Men om vårdelen inte var helt tillfredsställande så kom Höstdelen att bli det....

Vi gjorde nämligen en hejdundrande höstdel av säsongen och vann totalt 10 utav 11 matcher och skrapade ihop smått fantastiska 31p. (Men det skulle ju dessvärre inte räcka...)

Vi inledde med en usel första halvlek på Ågläntan hemma mot Sunnanå i returen men vändningen vi sedan gör där med ett aningen sargat lag var svettigt. 0-2 ändrades till 4-2 och tre pinnar var i hamn. En strålande start på hösten och helt klart ett rejält uppsving för laget efter att det ju varit en del stolpe ut under våren.

Dessvärre kom dock en stor knytnäve till att träffa oss denna säsong och nu i efterhand vet vi ju att det hade räckt med tre poäng borta mot Drängsmark/Ostvik för att seriesegern skulle varit vår. 1-3 i slutminuterna ändrades hastigt och mindre lustigt till 3-3 genom två straffar och frustrationen efter den matchen är svår att beskriva. En match som vi inledde dåligt, men sedan kom in i mer och mer och borde vunnit men som vi ju istället tvingades konstatera när domaren blåste av slutade oavgjort.

Helt klart sorgsna miner och det kändes verkligen som att säsongen var förstörd. I alla fall för att vinna serien så en hel del hopp försvunnit.

Men spänningen slutade inte där utan omgången efteråt kom att tända nytt hopp för våra Betselehjärtan. Förlust för både Malå och tvåan Lycksele omgången efter samt seger för oss mot RBK med 1-6 gjorde att det genast var mungiporna uppåt igen.

4-0, 2-9, 5-0, 1-7 och 3-1. Där har ni sedan facit på våra fem efterföljande matcher. Vi sopade banan med konkurrenterna och 28 mål på fem omgångar får väl trots allt anses som ett rätt bra facit...

Samtidigt som vi storspelade så var det nu istället konkurrenterna som åkte på plumpar. Malås försprång krympte alltmer och LIF gick riktig kräftgång varför vi redan hade passerat när det var dags för årets andra dunderderby i den 20:e omgången.
Förutsättningarna var rätt så klara. Ville vi fortfarande ha chansen att vinna serien så var det bara att sätta dit tvärränderna och sedan fortsätta hoppas på att Malå skulle tappa poäng.

Efter cirka halvtimmen spelad och 2-0 till Lycksele så kändes vi dock inte särskilt heta, och det luktade helt klart som att Malå skulle kunna räkna in serievinsten. Fast riktigt så blev det ju inte...för på sju (!) minuter av bländande fotboll så vänder vi ju nämligen på matchen och smått chockade tvärränder får gå in i paus med underläge 2-3. I början av andra när Moutte sedan sköt in 2-4 var saken biff och resten rena promenaden i parken...

Malå lyckades dock dagen efter med minsta möjliga marginal och en gnutta tur besegra Drängsmark/Ostvik vilket gjorde att deras chanser att vinna serien fortfarande såg riktigt, riktigt bra ut.

Hoppet är dock det sista som överger människan och seriefinalen på Tannen omgången efter kom att bli en sjutusan till fotbollsmatch. För oss var det bara vinst som gällde för att inte serien skulle va avgjord vilket bäddade för en ordentlig omgång.
Vi var det bättre laget i första men brände tre kanonchanser i rad innan vi till slut lyckades göra 1-0. Snöpligt istället för fler mål så bjuder vi istället in Malå genom att tappa boll som sista man och det stod 1-1 i paus.
Ett resultat som skulle inneburit vilt firande MIF:are, men Thomas Strömgren och vi ville annat. I matchens 89:e minut dundrade ju nämligen mannen med nummer 7 på tröjan dit avgörande 2-1. Känslorna var verkligen utanpå och den innehöll verkligen allt som en toppmatch skall ha! En grymt härlig vinst!

Detta innebar att en spännande slutomgång väntade. Malå som ända sedan våren haft en stor ledning hade tappat allt eftersom och torsken i seriefinalen innebar att de nu bara hade en poäng till godo.
För vår del så var det bara att vinna och besegra Bastuträsk och sedan helt enkelt bara hoppas att Bureå, som riskerade att åka ur, skulle ta poäng utav Malå.
Mycket dramatik på förhand, men dessvärre inte alltför stor del av matchen.

När Malå i början på andra halvlek hade gjort 1-6 genom tre snabba mål mot Bureå gick humöret snabbt ner och att vi enkelt besegrade Bastu hjälpte föga då MIF alltså genom sin seger höll undan och vann årets Division 4 Norra Västerbotten med en ynka poäng.

En skrällseger, helt klart. För vår del gör vi en mycket bra serie, men några snöpliga plumpar här och var satte stopp för oss denna gång och gjorde att vi slutade på andraplats. I efterhand kan man grubbla över mycket och tar man match för match så finns mycket som kunde gått annorlunda, men nu blev det som det blev och Malå skall ha en stor eloge för en fint genomförd säsong.

För vår del så slutade ju dock inte säsongen riktigt där...

Andraplats innebar ju kvalspel och detta kom ju detta år till skillnad mot många andra att bli ett helt lysande sådant.
Sävast AIF, IFK Kalix och Hedens IF var de som stod för motståndet och reglerna var enkla. Vinnaren skulle ta klivet upp till Div.3.

Vi inledde hemma mot gulklädda Hedens IF och vann en rätt konstig match med 4-3 till slut. Vi var bra offensivt, men defensivt fanns mer att önska och vi bjöd gästerna på samtliga av deras tre mål (även om nog domaren borde ha assist på det ena).

Vinst blev det i alla fall och inför bortamatchen mot Sävast så var det en pinne med hem i bagaget som gällde för att vi skulle ha bra chanser inför avslutningen.

Rickard som avgjorde den första kvalmatchen saknades liksom Allan vilket gjorde att det fanns en del frågetecken inför matchen. Extra orolig blev man dessutom av att Sävast lånat in spelare från Div.1 och därmed ställde ett mycket vasst lag på planen.
Hemmalaget trummade också på rejält och det blev mycket till försvar för vår del matchen igenom. Sävast hade ett drömläge som märkligt nog missades i första halvlek, men sen är det faktiskt vi som hade de tre bästa efter den set totalt matchen igenom, och även om hemmalaget var bättre så var kämpainsatsen från vår sida helt klart värd poäng. 0-0 har sällan varit så skönt som då. En grym insats från vår sida!
Kryss innebar att Sävast ramlade ur div.3 och att vi tre dagar senare skulle ha en tuff kvalfinal mot gästande IFK Kalix.

IFK Kalix som vunnit de två första kvalmatcherna ståtade med sex poäng medan vi hade fyra, vilket då självfallet innebar att vi var tvungna vinna för att passera och att återtågsdrömmen till Div.3 skulle bli sann.
Och lördagen den 9:e Oktober kom ju också att bli en dag att minnas för många BIF-hjärtan.
Matchrapport finner ni här:
http://www.lagsidan.se/betsele/matchfakta-203774-0-bifkalix.html
När domaren blåste av stod det ju nämligen klart att vi vunnit med 1-0 genom mål av Allan och att vi var tillbaka i trean igen!
Segerjublet och glädjetårarna efteråt visade hur oerhört nöjda folk var efteråt! Vårt mål under hela säsongen hade fullbordats och nu en tid efteråt så bara ler man när man tänker tillbaka på säsongen och den dagen!

Fotbollssäsongen 2010 blev verkligen en säsong som man sent skall glömma. Vi vann visserligen inte serien, trots 53 poäng (!) och fantastiska 88 (!) mål, men kvalinsatsen som innebar att vi nu återigen tagit steget upp överglänser allt annat och gör att man bara kan njuta!

Alla spelare och ledare skall verkligen vara stolta över sina insatser den gångna säsongen och det känns så skönt att allt jobb som vi lagt ner äntligen gav resultat. För det var verkligen en möjligheternas säsong! I år skulle det ske! Och nu är vi där vi en gång var igen...Betsele IF i Div.3.

Låt oss nu samtliga se till att jobba ännu hårdare kommande säsonger och fortsätta visa övriga lag och publik att RÖD OCH VIT ÄR DYNAMIT!

Säsongens +

Hemmastatistiken. Smått fantastisk. Vi vann samtliga utav årets matcher på hemmaplan vilket är oerhört starkt. Detta höll sig kvalet ut också vilket nu innebär att vi spelar Division.3-fotboll igen!

Offensiven. Målen har verkligen östs in och den offensiva och vackra fotbollen som vi lovade publiken inför säsongen att bjuda på, har vi då verkligen infriat! Oj vad många rödvita baljor det blev!

Lagmoralen. Vi har ställts inför många prov, haft många måstematcher, men allt eftersom tog vi oss an uppgifterna en efter en och till slut så stod vi där som kvalvinnare. De som spelat från match till match har verkligen gett allt och den gemensamma insatsen har gjort att vi till slut nådde fram till vårt mål! Att ta BIF upp till Div.3 igen!

Minnesvärda matcher. Dubbla vinster i derbyna mot LIF värmer så klart extra skönt. Ännu roligare vinst var dock den mot Malå i omgång 21, även om det för serien ju tyvärr inte betydde nåt! Dessutom vändningen mot Sunnanå trots ett lite sargat manskap och framförallt de tre kvalmatcherna. Finns mycket gott att mumsa i sig när man blickar tillbaka!

Nu återstår endast avslutningen för 2010 där vi definitivt kommer sätta punkt för denna säsong. Kommer bli en dag i firandets tecken där vi bara skall njuta av det vi presterat och ha roligt ihop innan vi sedan kommer ladda batterierna inför kommande säsong!

FORZA BIF!!

/Spante