En personlig reflektion

Som tränare brukar jag säga att man alltid spelar med bästa laget - det vill säga dom som är där.

Man möter också alltid motståndarnas bästa lag - eftersom det också är dom som är där. Man kan ju inte spela vare sig med eller emot spelare som inte är på plats. Det säger sig självt.

Jag brukar också säga att det inte är någon idé att bekymra sig över saker som man inte kan påverka. Det kan sen vara sjukdomar, skador, seriebestämmelser, prioriteringar eller för den delen domare, publik eller annat under match.

Men när vi går in i den viktigaste perioden det här laget haft - för att säkra spel i nästa års Mitt I Division 1 - med 12 utespelare och 1 målvakt känns det inte ok för mig. Då har något gått snett - både inom ramen för laget och föreningen samt inte minst ur perspektivet att vi totalt sett har för få spelare (tillgängliga)...

Nog om det - det är ju som sagt inget vare sig jag, övriga lagledningen eller laget kan påverka. Alltså droppar vi allt relaterat till det och koncentrerar oss istället på det vi kan påverka: att imorgon spela så bra som möjligt/vinna säsongens hittills viktigaste match mot GötaTraneberg.

/Stefan