Mjörnberg:

Allettan-lagen från D-serien



Nej det här är inget tips eller någon jämförelse lagen emellan, tipset får ni när det börjar närma sig nedsläpp. Se det här snarare som en lite närmare titt på de lag som ska spela Allettan efter jul och vad som kan vara värt att reflektera över.

Jag väljer att dela in det i två kategorier ”anledningar till optimism” och ”anledningar till oro”.

Åkers IF
Anledningar till optimism: Åkers värvade bra, men som nykomling var det väl ingen som riktigt visste var man hade gänget. Det visade man med besked i grundserien. Laget inte bara sprattlade utan visade att man kan mäta sig på allvar och plockade rent av hem seriesegern. Det ger naturligtvis en självkänsla och ett självförtroende som man tar med sig in i Allettan. Visst man är nykomling, men varför skulle man inte kunna vinna den här serien också...liksom?

Offensiven är dessutom riktigt stark. Det finns inget som talar för att ettans egen Dragan Umicevic, Daniel Despotovic, skulle sluta producera så som han gjort i grundserien och bröderna Persson är ju erkänt livsfarliga framåt. Stefan Eriksson är D-serievass och laget har flera backar som gärna följer med på offensiva räder. Många lag kommer tycka det är jobbigt så fort Åkers får pucken under kontroll i Allettan.

Anledningar till oro: Men precis som i så många andra offensivglada lag blir defensiven en akilleshäl. Många av de där målglada lirarna jobbar inte alls lika hårt hemåt och det defensiva spelet i grundserien har resulterat i att det ramlat in rätt mycket mål i den egna kassen. Åkers har ingen målvakt som på egen hand kan stänga igen och vinna matcher.

Men med det sagt är det naturligtvis ett ganska genomgående fenomen för många av lagen som ska spela i Allettan Mellan. Det kommer bli en pang-pang-fest och möjligen är det så att anfall är bästa försvar.

Nyköping
Anledningar till optimism: Det känns som att man varje år sitter och studerar Nyköpings laguppställning och tänker att det här borde kunna bli något. Samma sak i år. Det borde finnas potential nog för en framskjuten placering efter jul och det borde vara en anledning till optimism. Om man får ut det som man bör få ut av laget har man alla chanser att vinna serien.

Man kan dessutom glädja sig åt att man var D-seriens bästa bortalag. Som bekant blir bortaspelet oerhört viktigt i den här typen av kort serie och det är viktigt att känna sig trygga när man åker till dassiga C-seriehallar.

Anledningar till oro: Men som sagt, man tror på laget varje år och varje gång går herrarna ut och underpresterar. Så har det varit ända sedan laget kom ner i ettan igen och den här höstsäsongen är inget undantag. De ständiga underprestationerna borde vara grymt oroande i Nyköping.

Med det lag man har borde man ha gjort betydligt bättre resultat och framförallt borde man ha släppt in betydligt mindre mål. Värvningen av Johan Svensson borgade för kvalitet bakåt, men istället har både han och försvarsspelet stått där och läckt betänkligt. Det håller inte i en alletta.

Nyköping måste skärpa till sig på alla punkter. Om man nu är förmögna att göra just det. Historien manar ju till tveksamhet.

Visby
Anledningar till optimism: Till skillnad från i stort sett alla andra lag i C- och D-serierna (Huddinge är väl det andra undantaget) håller Visby ganska tätt bakåt. Man har en bra defensiv och Pascal Müller Larsson har så här långt klivit in i kassen och gjort ett fullgott arbete som ersättare åt flyktade Marcus Lundell.

Men den där defensiven grundar sig förstås i att Visby är ett väldigt stabilt lag. Ett ganska grått lag utan någon direkt flärd eller några fixstjärnor, men en lagmaskin som stabilt plockar sina poäng och som vinner mycket på hårt arbete. Det slår knappast gnistor om ölaget, men i en serie där det kommer handla om tuta och kör från i stort sett alla motståndare kan just den där metodiska stabiliteten vara precis det rätta motmedlet och det borgar för Visby.

Dessutom har de ju en gigantisk fördel i att spela ute på sin ö. Mosiga motståndare som tröttats ut efter en färjefärd gör kanske inte sina bästa matcher just i samband med besöken på Gotland.

Anledningar till oro: Men med det sagt så har Visby faktiskt inte varit fullt lika starka hemma i år som tidigare. Man har förlorat fyra hemmafighter, vilket bör betraktas som en hel del för att vara Visby och faktum är att man gjort en hel del ganska halvdassiga resultat. Där finns också en nackdel med det homogena men gråa laget. Börjar det bära emot har man inte riktigt de där spelartyperna som bryter mönster.

Wings
Anledningar till optimism: Flygplatslaget kliver in i Allettan som en ganska tydlig outsider. Det handlar förvisso om en väldigt oviss serie, men trots sin urstarka slutspurt känns Wings som ett sådant där gäng som ingen riktigt vet var de har. Dessutom har man ju all anledning att känna sig bekväma efter den andra halva man gjorde av grundserien. När laget fick tillbaka folk från skadelistan blev man i stort sett omöjliga att besegra och klättrade i tabellen ända till det att Allettan-platsen var säkrad. Man visade att det finns både moral och kunnande i truppen vilket bådar gott inför det som väntar efter nyår.

Dessutom är det ju så att det knappast är särskilt många lag i Allettan Mellan som kan mäta sig med Wings målvaktsbesättning. Så väl unge stjärnskottet Adam Reideborn (som stått mest i grundserien) som Alexander Hamberg är uppe och spelar med Almtuna i allsvenskan med jämna mellanrum. Båda har kalibern att bli givna ettor på den högre nivån och är således stora tillgångar för ett lag i en serie där defensiven inte är det som sätts i första rummet.

Anledningar till oro: Vi såg under hösten vad som kan bli problem för Wings, den tunna truppen. När laget fick ett gäng killar på skadelistan var resultaten långt ifrån lysande och det var inte förrän herrar började komma tillbaka som klättringen mot toppen började. Går några spelare sönder i Allettan blir det tufft för Wings. Man måste ha alla krafter tillgängliga för att kunna lyckas.